Patienten har rätt att bestämma över sin kropp, men läkaren har ansvar för medicinsk kvalitet.
Ett filosofiskt dilemma – klienten själv har ansvar att bestämma över sin kropp – men läkaren ska ha ansvar för medicinsk kvalitet! Eftersom läkaren har överläge gällande sin position kontra klienten, blir det väl ofta så att klienten litar på det medicinska ansvaret! Min egen erfarenhet är att vården distanserar sig från att ta ansvar för en patient, att kontinuerligt följa upp och åtgärda symtom som uppstår. Ingen tar detta ansvar och patienten lämnas vind för våg. Självklart oerhört frustrerande för den som råkar ut för detta! Ingen människa uppsöker vården för att bli sjukare! Tvärtom, man vill bli friskare, starkare och bli kvitt besvärande symtom. Men eftersom läkaren arbetar efter vetenskap och beprövad erfarenhet, är det inte lätt att få den hjälpen man förväntar sig. Därför vill jag påstå att Landstingen är friskvårdsarbetarens största arbetsgivare – individen måste leta efter ett halmstrå som skulle kunna förändra sjukdomsutveck-lingen eller få en second opinion för att förstå. Detta faktum ger friskvården ett existensberättigande av stora mått!