Begreppet subkliniska inflammationer eller låggradiga, kroniska inflammationer anses ligga till grund för alleanda civilisationssjukdomar. Generellt kan man sammanfatta dessa sjukdomar under begreppet ”Metabola syndromet”. Dessa har vi tidigare avhandlat och beskrivit. Den påläste minns att kroppen utsätts för två diametralt verkande situationer – stressfas och läkefas. Nämnda faser kan inte förekomma samtidigt då stressen är en överlevnadsfas och läkning endast kan förekomma i läkefasen – som är en avslappningsfas. Kroppen är på högvarv i stressfasen, stinn av hormoner som håller både kropp och organ på högspänning. Kännetecken är kall, blek, stel, ständig uppkopplad, sover dåligt, känner inget, äter lite och fokuserar enbart på överlevnad. När kroppen är utmattad eller den farliga situationen är undkommen, sker en övergång till avslappning (jämför att stenåldersmannen kommer hem till grottan) Det är ganska enkelt att förstå, eller?